söndag 19 juni 2011

Hej Schtorschtan. Hej då fördommar! (video)

Cristobal skickade ett sms imorse. Han hade inte gått under jorden.


Sitter i skrivandes stund på planet och inser att det är en timmes tidsskillnad till England. Betyder det att jag kommer bli jettlaggad? Bara lite lite? Det betyder i alla fall att
flygtiden kommer bli en timme längre an vad jag mentalt ställt in min på. 3:15 istället för 2:15.

Uppdateringarna kommer ju i England ske när jag har tillgång till wifi, så saker kommer inte komma upp lika flödande utan när tillfälle ges.

Jag tror jag vet varför jag hade så mkt resfeber tidigare.

Allt började i Turkiet sommaren 2010. Jag och en god vän (dåvarande flickvän) åkte på min första riktiga charter. Vi tog en ospecad sista minuten och på menyn stod sol, bad, öl och god mat. Det som serverades var traditionella engelska måltider (typ blodkorv och bönor) och överallt kryllade det av britter. Lönfeta, högljudda, risigt tatuerade och kittade med ed hardey kopior till de gula, sneda och håliga tänderna! Vi hade hamnat i white trash heaven. På stranden överväldigades man av sladdriga medelålders kvinnor och män, de tidigare med svanktatueringar. De senare med typ intatuerade bilder på sina barn som med tiden fått utseendet att de led av en nervsjukdom i ansiktet (då "konstverkets" med åren växande manboobies förvrängt ansiktena på ett sånt sätt att i alla fall jag skulle vara förbannad på min pappa om han gick runt med en tatuering på mig där jag såg ut sådär... Dvs som elefantmannen).

Jag väntar mig ett av tre scenarion.
*Alla ser ut som karaktärerna i faulty towers (pang i bygget).
*Alla är white trash.
*Alla ser ut som Spice Girls och Beckham.

Jag håller tummarna för det sistnämnda men hoppas på att jag de närmaste dagarna ska få en mer nyanserad bild av britter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar