Brindisi, dag 2.

Igår tog jag det VÄLDIGT lugnt. Sov rätt bra i denhär sovsalen, helt själv. 

Vaknade, åt sötsaker med kaffe till frukost (det som erbjöds), sen satt jag bara och hängde hela dan. Klippte lite filmmaterial, tog en öl, pratade lite med personalen, klippte lite mer. 

Klockan 18 insåg jag att jag in hela dan sprungit förbi mig. Jag måste göra nått men orkar inte stressa till Albanienfärjan. Inte på semestern. 

Jag gick ut och sprang istället. Hittade efter tips från ägaren en park nån kilometer bort, efter en halvmil blev jag påmind om att jag ätit rätt dåligt. Sprang kortaste vägen hem, blev ungefär 7 km på rätt ok tid med tanke på väder och kost. Min kropp törstade efter snabb energi, så jag gick till baren för att köpa vatten och en svalkande fanta lemon. Fanns inte, inte cola heller. Det enda som fanns var öl, vatten eller sprit (pga lågsäsong tror jag, jag är enda gästen här). 

Jag tog en öl och en vatten. 2 euro styck. 0,25 respektive 2 liter. Ölen smakade himmelskt!

Duschen efter var ljuvlig, trots det mycket begränsade vattenflödet i denna. 

Hungern började göra sig påmind, så jag och en tjej från personalen gick in mot stan. På vägen plockade jag upp en pizza. Försökte beställa på Itañol. (Som svengelska fast en spansktalande som försöker prata italienska). Expediten svarade att "I dont speak Spanish, you can order on Italian or English", Detta på perfekt engelska. Det blev en pizza med skinka, kryddig korv och svamp. 4,50 kostade den. Mycket god. 

Inne i stan mötte vi upp ett gäng på 8 pers som Marina (argentinskan som jobbar här) fått kontakt med via couchsurfing. De var riktigt trevliga och insisterade på att få betala vår öl, sen körde de hem oss. 

Fotografen visade mig kortet och såg mycket besvärad ut, tyckte att vi skulle ta om kortet. Jag sa att det var ok. Man behöver ju inte vara snygg på alla kort. 

Han bjöd oss att följa med till Lecce dan efter, det lät lockande och jag tackade ja.

Sov oroligt inatt och hade en mardröm som jag inte min, vaknade mitt i natten och kände mig stressad och kluven. Tar det som ett tecken på att det är dags att röra sig vidare. Hoppas han inte tar illa upp. 

Har ångrat mig ang Albanien. Pappa är ju på väg till Grekland, så jag åker dit och möter upp honom istället, så kan vi diskutera och utvärdera packning och annat trevligt.