Chania välkomnar mig!

Jag sitter på en parkbänk och dricker en öl till frukost. Klockan är Halv nio. Resan hit gick bra. Tyvärr var de billiga biljetterna slut, så jag fick ta en bädd i en hytt. Kanske lika bra det. Så man är utvilad. Hamnen låg en ganska bra bit utanför stan, men vi kom fram i gryningen, så jag tänkte att vafan, klart man traskar. Några km mot stan blir jag omkörd av nått som ser ut som en transferbuss.

Gick i ca 90 minuter, sen var det dags för frukost. Köpte en mythos i en supermarket. 1 euro kostade den. Gick på 1,14. Tydligen har de pant på sina glasflaskor här, tog drygt en vecka att lista ut det. Borde ha anat det när literpriset inte stämde med priset (ink pant). Och jag som druckit massor mer mythos i glasflaska och slängt flaskan. Nu känner man sig som en miljöbov. 14 eurocent är ändå rätt mkt, hoppas att det finns pantletare här precis som hemma. 

När man är på resa är man ju alltid lite alert och håller utkik efter misstänkta tjyvar, har ju ändå en del av värde med mig. Det är inte luffarna man ska hålla utkik efter, de är de något uppklädda, dem i lite finare kläder, men som inte riktigt ser ut att trivas i dem, de som har en sökande blick, en radar som snappar upp värdesaker och framförallt, offer med  värdesaker. 

Efter några resor lär man sig två saker, vad man ska titta efter och vad de tittar efter. 

Det är inte alltid så lätt att upptäcka dem, ibland är det säkert omöjligt, men man har ändå en radar, är lite på sin vakt, har denhär personen följt efter mig i två kvarter? sitter han där och tittar på mig?

Vissa kallar det paranoia, jag kallar det överlevnad. Är antilopen paranoid när den ständigt är redo att rusa ifrån lejonen? Jag är inte en tamko på savannen, jag är ett vilddjur i mitt naturliga element. 

Att kamouflera sig är minst lika viktigt. Att passera under deras radar. Att inte vara en saftig zebrastjärt vid vattenhålet. Klockan skickades hem med pappa, väskan är så liten den kan vara, mina kläder ser förvisso rena ut, men allt annat än dyra. I alla fall ganska rena. Ok. De är inte trasiga. 

Trots att jag ser hyfsat representabel ut gick en medelålders herre i skjorta och portfölj en omväg när han såg mig, han föredrog att gå i vägbanan istället för förbi ynglingen med slitna kläder och sandaler som sitter och dricker öl kl halv åtta på morgonen. Han har uppenbarligen inte hört talas om det senaste. Kill-dieten. Det är så nytt så bara jag känner till det. Ett mål mat om dan, öl resten av tiden. Inte så man blir full ,utan bara så att man klarar dan och håller sig vid sina sinnes fulla bruk. Typ.

Nu är ölen slut. Frukosten avklarad. Jag har en tomflaska värd 14 eurocent bredvid mig. Kanske lika bra att sikta på en tidig lunch.

Skickade ett sms till Fredrik. Fick inget svar. Hittade en park, hoppades på en toalett. Fanns ingen. Kissade i en buske. Nån som jobbar i parken gick förbi. Sa inget. 

Gratis wifi tydligen. Bättre än toalett. Går och köper en till bärs. Lunch. Testar sen.