Brindisi (It) - Patras (Gr)

Jag har köpt biljett, är på båten och det är ca 40 min kvar till avgång. Vilket betyder drygt 17 timmar kvar till båten lägger an i Patras. Då har jag en 3-4 timmars bussresa kvar till Athen, en kortare resa kvar till Rafina och sen ännu en båtresa kvar till Andros. Har jag tur hinner jag möta upp pappa i Rafina.

Det fanns inga lediga hytter, båten är full, och utrymmet vi hyttlösa är förpassade till börjar bli trångt. Det skulle vara trevligt att få någon trevlig medpassagerare att lära känna under dessa 17 timmar på ett litet utrymme,  men än så länge har jag bara sett 6 personer som verkar prata engelska som inte är barnfamiljer. Inget fel på barnfamiljer men de skulle säkert rata någon från det lägre skiktet, backpackers. De har säkert hyttar med. 

Nu är det ciao ciao italia. På rikt!

Dagen började med söt frukost, som vanligt. Väldigt osvenskt. Exotiskt. 

Tiger höll ett öga på mig, jag tror han kommer sakna mig och stunderna när vi trängdes i soffan. 

Nu sitter jag sitter på en stor trappa och har precis ätit lunch/middag.

Tanken var att jag skulle ta en pizza på väg in till stan. Gjorde det igår. Gick på 4,50 euro (ca 40 SEK). Smakade utsökt. Skinka, nån korv (tänk inte på svensk korv) och championer. Sånt är betydligt billigare om man är en bit utanför en stadskärna eller en bit från turismen. Det var en rätt stor pizza. Fick inte ens i mig hela. 

Video: Springer i Brindisi, Italien

Nu är jag ikapp. Den här videon är från igår. Idag är målet att påbörja en resa mot Grekland.

Video: Liten och ensam i Italien

Men det är inte så svårt att hitta nån att hänga med om man inte ställer så höga krav =)

Brindisi, dag 2.

Igår tog jag det VÄLDIGT lugnt. Sov rätt bra i denhär sovsalen, helt själv. 

Vaknade, åt sötsaker med kaffe till frukost (det som erbjöds), sen satt jag bara och hängde hela dan. Klippte lite filmmaterial, tog en öl, pratade lite med personalen, klippte lite mer. 

Klockan 18 insåg jag att jag in hela dan sprungit förbi mig. Jag måste göra nått men orkar inte stressa till Albanienfärjan. Inte på semestern. 

Jag gick ut och sprang istället. Hittade efter tips från ägaren en park nån kilometer bort, efter en halvmil blev jag påmind om att jag ätit rätt dåligt. Sprang kortaste vägen hem, blev ungefär 7 km på rätt ok tid med tanke på väder och kost. Min kropp törstade efter snabb energi, så jag gick till baren för att köpa vatten och en svalkande fanta lemon. Fanns inte, inte cola heller. Det enda som fanns var öl, vatten eller sprit (pga lågsäsong tror jag, jag är enda gästen här). 

Jag tog en öl och en vatten. 2 euro styck. 0,25 respektive 2 liter. Ölen smakade himmelskt!

Duschen efter var ljuvlig, trots det mycket begränsade vattenflödet i denna. 

Hungern började göra sig påmind, så jag och en tjej från personalen gick in mot stan. På vägen plockade jag upp en pizza. Försökte beställa på Itañol. (Som svengelska fast en spansktalande som försöker prata italienska). Expediten svarade att "I dont speak Spanish, you can order on Italian or English", Detta på perfekt engelska. Det blev en pizza med skinka, kryddig korv och svamp. 4,50 kostade den. Mycket god. 

Inne i stan mötte vi upp ett gäng på 8 pers som Marina (argentinskan som jobbar här) fått kontakt med via couchsurfing. De var riktigt trevliga och insisterade på att få betala vår öl, sen körde de hem oss. 

Fotografen visade mig kortet och såg mycket besvärad ut, tyckte att vi skulle ta om kortet. Jag sa att det var ok. Man behöver ju inte vara snygg på alla kort. 

Han bjöd oss att följa med till Lecce dan efter, det lät lockande och jag tackade ja.

Sov oroligt inatt och hade en mardröm som jag inte min, vaknade mitt i natten och kände mig stressad och kluven. Tar det som ett tecken på att det är dags att röra sig vidare. Hoppas han inte tar illa upp. 

Har ångrat mig ang Albanien. Pappa är ju på väg till Grekland, så jag åker dit och möter upp honom istället, så kan vi diskutera och utvärdera packning och annat trevligt. 

Video: På jakt i Italien med tvillingarna... ännu en gång.

Tredje gången gillt!

Video: Andra jakten på stället. (Italien)

I förrförra videon gick vi på jakt efter nått. Nu är vi påt igen!

Video: mer från Italien

Mer video från när jag hänger med Teresia och hennes syrra vid polen på midsommarafton.

 

Brindisi 5. Luffare.

Det är nått charmig med livet på luffen. Att aldrig veta hur dagen ska sluta. 

Förra avsnittet avslutades i all hast eftersom killen som körde bussen sa att vi skulle åka. Jag skulle ju till Albanien. En kvarts bussresa senare är jag vi framme. Busschauffören och jag, och min camenbert som osar hyfsat starkt efter en dag i solen. När jag väntade på bussen hade jag packat om lite, lagt finmaten i väskan och maten jag kunde tänka mig att bli av med i min tygpåse. 

Väl framme ser det rätt dött ut. Typ tio pers, ett trött café, några spelautomater. I hallen där biljettkassorna är är det helt öde. Mitt behov av att uppsöka en toalett har vuxit sig allt starkare. Jag tar en runda, allt står på grekiska eller albanska. Nån liten grej står även på italienska och engelska, typ att man måste ha ett giltigt pass och sådär. 

Det står "21:00" och lite annat på en lapp. Jag misstänker att det kan vara att biljettkassorna öppnar så, om ca 40 min med andra ord. Jag förbereder mig på att fortsätta med det jag gjort hela dan. Ingenting. Men först ska jag undersöka möjligheterna att gå på toa. 

Det finns en offentlig toalett, det kostar 50 eurocent. Jag undersöker. Jag har 50 cent. Det är en gammal hederlig snurrspärr, såndär man lätt plankar förbi i tunnelbanan. Betala eller snika. Jag ser mig omkring, ingen. I alla fall ingen som skulle bry sig. Precis när jag rör mig mot toaletten hör jag någon säga nått. Jag vänder mig om. Det är busschauffören, han pekar på mig och upprepar sig.

-Brindisi?

-Eh yes, i know? Säger jag och tänker att van måste vara lite efterbliven.

-Go back, Brindisi!

-Why?

-No ferry...

Jag går ut och ställer mig utanför bussen. Där står det en uppsminkad kvinna. Busschauffören står och spelar på typ jackvegas maskiner. Efter några minuter blir kvinnan rosenrasande och går och skäller ut busschauffören. 

Jag, kvinnan, busschauffören och min ost åker tillbaka till Brindisi. Det är dålig stämning i bussen. Jag håller mig utanför, beblandar mig inte. Klarar mig galant. Låssas som att det regnar. 

- scosi, parla inglesi? Säger jag, tänker att jag kanske kan få någon information om varför båten inte går.

-no I'm sorry, I don't speak any English. Svarar hon med perfekt uttal. 

Hon lyckas även dra in den blyge svensken i stämningen som tidigare exkluderade mig. 

Väl framme drar hon snabbt som ögat. Jag försöker få ut busschauffören om det finns några andra båtar, tydligen är det 7 till Brindisi eller 23 till Alore som gäller. Får göra ett nytt försök i morgon med andra ord. Nu är det nånstans att sova som gäller. Eftersom jag reser med dator, iPhone och gopro så känns det sådär att sova på gatan. Jag går till turistinformationen för wifi och googlar hostels, innan jag styrt upp nått catchar jag en kille gå förbi och snegla ner i en pappers korg. Han ser hungrig ut.

Har ser att jag catchat honom och när han går förbi får vi ögonkontakt. Är han mannen jag söker? Är jag rätt för honom? Har vi funnit varandra? Är det ödet som fört oss samman.

Han saktar in jag säger lite stelt "hello?", och det skulle inte förvånat mig och han svarat "is it me your looking for? I can see it in you eyes!". 

Han säger "hello". Det blir stelt. Mycket stelt. Jag frågar "italian?"

"No, greek" svarar han och vi sätter oss ner på en parkbänk. 

"You are a tourist?" Säger jag och samtalet är igång. Han pratar mest grekiska. Jag säger mest "i dont understand greek, io non capisco grekko". Han heter Cristos Maria eller nått. Cristos är 49 år gammal och reser med betydligt mindre packning än mig. Han har en sovsäck i sin lilla ryggsäck som hade passat en 10 åring på väg till skolan och har mycket minimalistisk sfär runt sig. Jag frågar om han är hungrig. Han tittar på mig mycket misstänksamt. Rycker lite på axlarna. Jag förklarar på min sämsta engelska att jag har varit med min tjejs familj och att min svärmor prackade på mig en massa mat som jag börjar bli leds på att bära. Han får en hel och mycket mogen camenbert, lite tråkig hårdsot och en macka med okänt innehåll. Han tackar. Säger att vi är kompisar. Frågar vad jag gör, hur gammal jag är (han är 49), berättar att han jobbar som nån typ av chaufför. Han bor i en lägenhet med två sovrum i Athen. Dit är jag välkommen i fem dagar om jag vill. Han tar mitt nummer och försöker ringa. Jag får ett eget sovrum. Inget fuffens. Han kan fixa snygga grekiska horor med bröst som står rakt ut. 10 euro för 10 minuter. Jag försöker förklara att det är lugnt jag klarar mig. Han tar illa upp. Tydligen är de hur snygga som helst, och bara 10 euro för tio minuter. Jag säger att jag har tjej (var kommer mackorna ifrån Cristos? Och camenberten?). Han tar min hand med ena handen nyper tag i mitt ringfinger med andra handen och säger "no ring, 10 euro, 10 minits, okej". Jag ljuger och säger att vi är gifta men utan ring. Han himlar med ögonen och tycker att jag är konstigast norr om Kreta. 

Han försöker ringa igen. Går inte fram signaler. Jag säger att det inte funkar i utlandet. Hans telefon har inte smsfunktionen. 

"Pen pen pen?" Säger han. Tyvärr säger jag. Det gör även de första 6-7 personerna han frågar. Vissa trevlig, andra med darrande röst. Jag säger att jag måste gå. Han tar min hand som för att skaka den och säga hejdå, sen säger han "No". Fan tänker jag. Om det inte vore för att han precis sagt att det sämsta med Athen är att det är så mkt bögar så hade jag blivit riktigt orolig, nu känner jag mer att det är dags att runda av samtalet. 

Vi går till en kiosk. Där finns en penna. Han skriver ner sin adress, vilken tunnelbanestation jag ska åka till, sen ritar han en karta. Kallar mig sin lillebror. Frågar när jag kommer, i så fall augusti säger jag. Ok säger han, då ser jag till att vara hemma. 

Jag går några steg i riktning mot tågstationen med honom. Sen ger jag honom en klapp på axeln och säger "nice to meet you". Innan han långsamt går iväg vänder han sig om och säger "see you in athens". 

Jag går runt några varv för att undvika att stöta på honom igen. Hoppas på att snubbla över ett billigt boende. Det gör jag inte. Istället går jag tillbaka till turistbyrån och gratis wifi. Googlar. Ringer stans billigaste vandrarhem via Skype. Måste ta bussen från tågstationen. Tur att jag gick dit tidigare så jag hittar. Frågar en kille om "bus A, tre o chique?" Han vet inte. En taxichaufför kommer fram och frågar om jag behöver taxi. Jag säger att jag ska ta bussen till vandrarhemmet. Han säger att det är långt att gå, sen är han snäll och pekar mig i rätt riktning. 

Jag ser trean ett kvarter bort just som den saktar in. Leds på att gå så jag springer. Busschauffören väntar. Jag frågar om vandrarhemmet. Han säger  "si". Sen börjar han köra. Jag påminner honom om betalningen. "Ticket?" Säger han och tittar förvånat på mig. En och femti kostar det. Jag köper en biljett. Det finns två automater för att stämpla. Medan han stannat till för att sälja mig en biljett. Knackar det på rutan. En kvinna med sitt barn släpps in och går förbi. Jag spelar dum och struntar i att stämpla biljetten. Jag plankar i Italien. Äventyrs lampan blinkar rött. 

För att göra en lång historia kort så ligger jag nu på detta vandrarhem.

Ägaren var mycket trevlig och helt sjukt biffig. Pratade mycket bra italienska med.

Imorgon gör jag ett nytt försök. 

Brindisi 4. Integritet.

Alla har sin charm. Nått speciellt. Nått gulligt. Man kan säga något bra om allt och alla. Brindisi kan möjligen vara en sjukt tråkig stad med några historiska monument och en huvudgata där glassen är på tok för dyr, men det finns alltid nått, och det kanske krävs en dag av tristess för att komma Brindisi så nära så man kan säga att jag har hittat en sån sak. 

Människorna är mycket trevliga. Även om jag knappt talar någon italienska har jag haft flera intressanta konversationer. Flera små möten. Nu är klockan snart åtta, jag har druckit en öl i smyg tillsammans med min ost, mortadella och paprika smörgås som svärmor Hana skickade med mig. I smyg eftersom jag inte vet huruvida det är lagligt att dricka på gatan eller inte. 

På natten fylls strandpromenaden av människor. Gamla och hänga som vara promenerat. Vackert. Gulligt. 

Nu blir det Albanien!

Brindisi 3. Io non so italiano

Jag har kommit till slutsatsen att jag ser ut som en italienare. Idag är min första dag ensam och följande har hänt med avseende på min italienarhet. 

Jag och Marco är vänner (han sa det).

Ett par kom fram och ville bli fotade på trappan. Jag ställde upp. Avslöjade att jag var turist. 

Någon kom fram och frågade efter en adress. Jag sa, istället för att skicka dem nånstans random, att jag inte visste, de tackade och sa att det var lugnt och bra att jag inte låssades veta. Fattade inte att jag inte är native. Man kan utan att överdriva säga att mina italienskakunskaper ökat exponentiellt den här veckan. 

Ett gäng med 10 kvinnor och närmare 100 barn (ok, kanske 20) ville bli fotade. De frågade om jag var italienare, jag erkände att jag är turist. 

Samma sak gällde i Turkiet. Räckte med att jag sa "merhaba" när jag fick in i en butik och alla ville började prata turkiska med mig. 

Vi får se hur det blir i Albanien. I Polen, där borde jag passa in som fisken i vattnet, min farmors far var ju faktiskt polack. 

Brindisi 2. Inte så mycket.

Jag har irrat runt ganska planlöst i några timmar nu. Kom till ett torg där det var svalt. Tog en macka. Irrade runt lite till. 

Sen lämnade in min väska i turistbyrån, matsäcken med. Frågade efter toalett. Hittade dit på första försöket. Den var låst. Irrade vidare. Hittade en kyrka. vacker. en nunna satt och bad. Ingen toalett. Irrade vidare. 

Hittade en marknad. Det var ingen där. Stängd. Toaletterna var öppna. Kissade. 

Sen köpte jag en glass av en väldigt feminin kille (tror jag) med lösnaglar. 

Den kostade 3 euro. Det var dyrt. 

Hittade en driksfontän. Har slängt min flaska. Får köpa vatten sen. Kanske se om jag hittar en kniv. Dåligt med knivaffärer i Brindisi. Inte sett en enda. Kanske letar på fel ställen.

Sitter på en stor trappa. Skriver lite. Vid turistbyrån finns det gratis wifi. Där kan man ladda upp saker. Affären öppnar om 40 min. Kanske väntar tills dess och går dit först. Om jag vill kan jag ta en liten båt till ett monument. Där ska det vara bra utsikt. Tjejen på turistbyrån sa att det skulle vara gratis. Hon sa även var jag kunde hitta en toalett. Hon sa även att mina väskor var i säkert förvar. Fan. Litar inte på henne ju. 

Två turister ville bli fotade framför trappan. Inga konstigheter. Jag ställde upp.

Det är svalt idag. Bra klimat för att fördriva en dag i en stad. Om inget går snett så åker jag till Albanien inatt. Längtar redan efter T. Ska bli spännande med Albanien. 

Skrivit mkt idag. Inte gjort så mkt. Kanske borde kolla vad valutan heter och vad den är värd. 

Äh. Jag har tid att bränna. Jag går en långtid till tågstationen. De kanske har knivar där. 

Brindisi 1. Jag och Marco.

Klockan är snart 12 och jag blev avsläppt för ungefär två och en halv timme sedan. Nu sitter jag på en parkbänk med klockan i fickan. Först hade jag tänkt skicka hem den med T övertalade mig att ta med den ändå. 

Mitt första uppdrag var att hitta någon som kunde laga min väska. 

Jag frågade en äldre man på gatan, de brukar ha koll på sånt. Jag försökte fråga på italienska. Han svarade att han inte pratar engelska. Han ropade till sig en främling, som inte heller pratade engelska men inte var fullt lika gammal, jag pekade på hålet i ryggsäcken och frågade efter en skomakare eller dylikt. 

Det fanns en två kvarter rakt fram, tre till höger, sen 20 meter till vänster. Hittade finfint. 

Skomakaren hade ingen symaskin. Han sa att jag skulle gå till en tapisseri, dvs en sån som klär möbler. En sådan skulle återfinnas om jag gick tills gatan slutade och sen höger två kvarter och sen 50 meter fram på vänster sida. Gatan var 2-3 km och när jag kom fram fanns ingen tapetserare. Jag gick in på ett tvätteri och frågade. Två kvarter höger ett vänster, sen 30 meter och så skulle det finnas på vänster sida. Där hittade jag ett tapisseri som var stängd. Frågade i butiken bredvid. Han sa att den var nedlagd, men det fanns en annan om jag gick parallellgatan tre kvarter bort, sen ett höger, sen 20 meter på vänster sida. 

Vid dethär laget hade jag hamnat i nått som verkade vara ett lite ruffigare område, och killen tittade på min klocka som om han var Berlusconi, jag var en välutvecklad 16-åring och min klocka var en djup urringning. Därför ligger den nu i fickan. 

Nästa sju-åtta personer jag frågade kan summeras på följande vis

-scosi, dove tapisseria? (Ursäkta, var tapetserare?)

- pizzeria? La! (Pizzeria? Där!) 

Följt av en pekande hand tvärs över gatan. 

-non pizzeria, tapisseria?

Sen svarade samtliga 1, 2 eller 3 kvarter fram, sen höger eller vänster, sen 1-3 kvarter, sen höger eller vänster och sen 20-50 meter och på höger eller vänster sida.

Jag frågade en äldre kvinna som ursäktade sig över att hon inte visste. 

Då bestämde jag mig för att bara fråga vithåringar. 

Fyra skrynkliga män med en fot i graven blev nästa mål. 

Mitt uttal var vid dethär laget nästan perfekt och de förstod direkt. De funderade en stund och hjälptes sedan åt att förklara vägen, vilka byggnader jag skulle gå förbi, hur skylten såg ut etc. Jackpot tänkte jag. Antingen är kan gubbarna sin sak eller så är de riktiga skojare. 

Väl framme ser jag att herrarna visste vad de pratade om. Jag ser även en skylt som det står "Vendesi" på (till salu). Men dörren är öppen, och det står nån i dörröppningen. Jag hälsar. Kliver in i butiken. Tydligen jobbar han inte där. Jag ska prata med Marco. Utanför står tre stolar. På två av dem sitter äldre män. De ser mig. Den tredje är tom. Jag försöker signalera till han i butiken att jag kan vänta. Det är ju trots allt 12 timmar tills det finns hopp att ta någon båt. 

Efter en stund ställer sig en av männen upp. Båda har suttit tysta, och han i butiken, Marcos kompis, håller på bygger en skylt. Mannen går mot mig och undrar vad jag vill, jag pekar på min trasiga väska. Marco säger att den är trasig. Jag försöker säga att man kan sy den. Han säger att den är trasig och att han inget kan göra. Jag pekar på de andra lagningarna jag själv har gjort på väskan. Han säger troligen att han kan nog bättre än så. Sagt (eller?) och gjort. Marco ber mig lasta ur mina saker på den tomma stolen, sen går han med otroligt tunga steg in i sin lilla verkstad, som är stökigare är Marcos steg är tunga. Verktyg, halvklädda möbler, stoppning och armstöd trängs med mig, Marco och Marcos kompisar och affärs grannar som håller på göra en skylt, de har nu blivit tre. De synar mig diskret. Tur att jag inte har någon klocka och sandaler tänker jag. Nu ser jag ut som en lodis. 

Marco syr en dold söm med kraftig tråd. Han syr även en söm över det andra bandet som även det är på gång att gå sönder. Jag ber honom sy en till söm över som kommer fördela kraften men synas. Han pekar på sin tråd och hans mun säger "blanco?", samtidigt som hans ögon säger "är du helt jävla dum i huvudet?"

Jag svarar "Si" och pekar på mina andra lagningar. "ba benne" säger han och himlar med ögonen. 

Sen vill jag betala. Han säger nej. Jag insisterar men han står på sig, och ärligt vet jag inte vad jag skulle vilja betala. Väskan kommer troligen gå sönder snart igen. Hans arbete är ändå värt guld för mig, även fast det tog honom två minuter. 

När vi snirklat oss ut på gatan igen packar jag in mina saker i väskan under uppsikt av minst fyra äldre män. Jag berättar att jag är från Sverige, de säger att de hört att Sverige är vackert, jag säger att jag tycker Italien är bättre, för det är så kallt i Sverige, de kontrar med att Sverige har Ibra. 

Svensken i mig blir lite obekväm över att ta emot så mycket beröm.

Jag kontrar med att berätta att jag ska till Albanien och sen vidare, kanske Montenegro, Kroatien. En gubbe säger att det är mycket vackert där och drar tummen längs kinden. Jag tror det betyder vackert på italienskt kroppsspråk. 

En annan säger att Serbien är bra. Och att pengarna räcker länge där borta. 

Gopron och mitt avsågade squashracket ligger på marken, den minste av dem frågar vad det är. Jag förklarar att man kan filma under vatten med den, sen visar jag lite av filmen som förhoppningsvis kommer upp snart. Vid introt pekar de på T, gör tummen upp och säger "Bella!"

Jag förklarar att jag varit i Italien med min tjej och hennes familj, men att de flög hem till Sverige idag. Sen vill jag filma. 

Jag säger att jag filmar en resedokumentär, frågar om jag får filma. Alla blir blyga utom Marco. Gopron startar inte så jag filmar med mobilen. Marco säger hej in i kameran. 

Det är i alla fall min bild av vad som hände. Deras syn på verkligheten kanske är en helt annan. 

Nu ska jag ta mig till hamnen och se om det blir nån färja eller inte. Kanske äta min massäck. Det blev en hel del mat över som jag nu, på order av svärmor, fått ansvaret att förvalta på bästa sätt.

Avrundning av Italien.

Nu har jag rört på mig i ungefär en vecka. Just nu sitter jag på rummet medan tjejerna är nere vid stranden och badar. Min gopro bråkar lite med mig och såklart måste jag ju fixa så jag kan föreviga deras sista dag i Italien. Imorgon blir nog min sista dag. När de reser hem från Brindisi så hänger jag runt i Brindisi och kollar vart det går båtar. Albaninen ser ut att bli nästa resmål.

Vågorna verkar vara rätt höga idag. Ska bli spännande, kommer säkert svälja ett ton saltvatten. Men jag gillar ju salt.

Extra extra: Italien asså.

Efter många idoga försök att lägga upp en liten film (går inte att räkna på fingrarna) tänkte jag att nått måste göras.

Jag satt på taket med prima täckning och hyfsad fart, men samma sak som förut. 0% och efter en timme hade timern räknat upp till "ca 1000 timmar kvar". 

Vafan tänkte jag och googlade "youtube" och "Italien" i samma googling.

Som har har försökt.

Vad jag upptäckte var komiskt. Berlusconi är en riktig pajas. Först lyckas han köpa upp alla nyhetsmedier och sen lyckas han blockera youtube uppladdningar. 

Hade jag valt att åka till Nordkorea hade jag accepterat det, eller Kina, ja kanske nått förtryck afrikanskt land med, men Italien? Ett EU-land? (Hyttar symboliskt med näven).

Jag har filmat lite i alla fall, men det kommer först när jag lämnat landet. 

Sola och bada. (Nu äntligen med video!)

Att ladda upp filmer kan bli kritiskt. Försökt som en tok, men hotellets Wifi säger nej efter en liten stund. Antingen är det nått personligt mot mig eller mot bloggen.
Medan jag väntar på att kunna lägga till filmen lägger jag till lite bilder istället.

Tar igen sig lite. 

Ännu en dag. Ännu en namnsdag.

Idag har Luigi namnsdag. Därför tar han med sig bakelser och några flaskor champagne och bjuder alla på stranden. Oss med. Tackad ja till bakelserna men nej till till spriten. Svensk som man är. Klockan är ju bara barnet.

Sväris Ervin är Tjeck (ja pappa, det stavas så), han tackade ja till champagnen. 

här hade jag velat ha en bild på namnsdagsbarnet Luigi, men Teresia tyckte jag skulle göra det efter badet, och nu är han borta

Tydligen är namnsdag något stort i syditalien. Precis som kvinnorna. Luigi är ungefär hälften så stor som sin fru.

Imorgon ska jag försöka få T att smygfota Luigi. 

Solen skiner och livet leker.

Jag är i Taranto, Italien, tillsammans med T och hennes familj. 

Hittills har vi solat, bada och ätit typ. Det är nice. Riktigt nice. Inte så mkt att berätta om än. 

Blekfis, men det kommer åtgärdas

Igår tog vi en liten promenad i jakt på via muhgetti 19. Vi hittade inte men det var en vacker promenad. 

Dom är snälla mot mig här, mina språkkunskaper i det italienska språket kommer väl till pass, och de här tjejerna försöker spexa hela tiden. 

T försöker gång på gång övertyga oss andra om fördelarna med gamnacke:

Inga dubberhakor

Håller borta rynkorna från halsen

Man ser 20 cm längre

Hakan ser större ut vilket inger auktoritet

Kan vara skillnaden mellan vinnare och första förlorare en löptävling

T-Gamen

Innan vi hittat till via muhgetti kom skymningen och vi blev tvugna att börja röra oss hemåt. Vi får göra ett nytt försök en annan dag. Nu har vi tittat på en karta, så sökandet kommer att bli mindre randomiserat och mer professionellt så att säga. 

Nästa etapp för mig blir när T med familj åker hem. Då hade jag tänkt ta en båt till Korfu, Grekland. En googling indikerade att den början inte börjar gå förrän om några veckor. Men de åker på morgonen, så då har jag hela dan på mig att komma på en alternativ plan och hitta en skräddare eller skomakare som kan laga min väska, nu är det inte så mkt äventyr, nu är det BARA chilla och sola. 

Statusrapport.

*Anlänt till flygplatsen, check

*Passerat säkerhetskobtrollen, check

*Kollat så väskan är ok som handbagage på Ryan, check

*Flickväns pappa som kommer och plockar upp mig på flygplatsen, tjeck

*Ett mycket oroande begynnande hål i ryggsäcken, men förfan ja!

Vaska man göra? Bara att le, se glad ut och spela med. Ska kolla om det finns nån skomakare eller skräddare i närheten av hotellet som kan lösa dethär INNAN själva luffen börjar. 

Hade tillgång till symaskin på flera ställen fram till för några timmar sedan. Borde nästan få skylla mig själv. Det är ju nått fel på min väska. Nått med att tyget är feltillverkat. Gillar den fortfarande. Det är nått charmigt med att den är lite lappad. 

Dålig stämning på flygbussen.

Kvinnan framför mig tog in sin kabinväska i bussen fast busschauffören sa nej. Innan han skulle köra blev hon utskälld och hotad med att bli utslängd. Busschauffören vann. Bussen till Skavsta verkar ha samma inställning som jag hört att Ryan har. 

Video: En kort visit i Stokholm.

Jag var inte så länge i Stockholm, och nu är jag påväg till Italien.

Det hanns med att träffa några släktingar och några vänner, men som vanligt finns det alltid folk man inte hinner träffa =(
Nästa gång jag är i stan får jag pressa in fler

Lite video spelades in tillsammans med Krille (känd från bloggen), Fredrik (känd från bloggen, och kommer troligen medverka en hel del i sommar) och min kusin Ulises (känd nu senast för albumet Shere Khan XIII).

Instagram

Jag gillar instagram. Det är kul. Dethär med bilder, med väder och med en stads namn är awsome! Ska köra mycket sånt i sommar tror jag.

Följ mig gärna, "ocap112" är mitt användarnamn och jag heter "Mannen Som High-5:ar Hundar"

Packning special. Bonusdel 2. Sverigekläder.

Jag kommer ju vara borta och resa med minimal packning till början av Augusti. Sen kommer jag hem, till Sverige, men inte till min lägenhet. Från att jag kommer till Sverige kommer det ta ungefär 2-4 veckor tills jag kommer hem, så jag tar nog med mig lite extra, och nu spelar det ju ingen roll vad saker väger, för det ska ju inte bäras dag ut och dag in.

Packning special. Bonusdel 1. Billys Packning

Billy ska ju hänga i Stockholm hela sommaren, och behöver därför packa han med. Jag kommer ju vara ute och resa i Europa från och med 18 Juni till början/mitten av Augusti. Mamsen kommer till Sverige i början av Augusti och det skulle vara tråkigt att missa det.

Då Billy inte är lika berest som jag (han har varit över gränsen till Finland en gång men vågade inte sätta sin fot utanför bilen eftersom rabies sägs ska finnas i Finland), är han SJUKT taggad över att få vara i Stockholm hela sommaren. Även en hund behöver lite smått och gott på resa.

Här kommer den, hela listan:

Låna mig din soffa

Jag och Billy gör skäl för namnet och sover på en soffa 

Ja, det var natten till idag. Inatt sover Billy hos sin hundvakt och jag sover inte alls. Ska ta flygbussen om ett par timmar, sitter i en lånad soffa och pysslar lite. Imorgon är jag i värmen!

Packning special. Del 6. Kläder. (Samt en summering)

Det klurigaste är att välja kläder. Tech är ju sånt man tar med, eller så gör man det inte, samma sak med övrigt, men kläder... Suck.

Man klarar sig ju faktiskt med det man har på sig rakt upp och ner, varken mer, helst inte mindre. 

Och som jag hoppas framgått, denhär packnigsspecialen innefattar ALLT jag har med mig, inte bara det jag har i väskan, och vilken väska sen. Totalt sett ca 11 kilo. 

Och här kommer den, hela listan:

Packning special. Del 5. Tech.

Helst vill man ju resa med så lätt packning som möjligt. Slippa klocka, mobil och kontorsmaskiner.

Killen på bilden har ingenting med bloggen att göra

Men nu är det ju så att jag drog igång nått för två år sedan, och det var rätt kul, sen var det ännu roligare ett par år senare, alltså nu, att titta tillbaka.
Att blogga är typ som scrapbooking, fast elektroniskt, och man delar med sig av det ögonblickligen, samtidigt som man får feedback. Tyvärr behöver man ju lite utrustning. Minst en mobil och en iPad. Men helst en dator och en gopro+mobil. 

Och där var vi redan uppe i ett par kilon. Sen ska man ju helst ha lite annat så man kan filma lite sköna vinklar utan att det blir ansträngt och laddare och lite sånt där.

Utan krusiduller går jag rakt på sak och tillkännager den absolut minsta mängd teknologi jag tycker mig kunna ha med mig.

Här kommer den, hela listan.

Ibland asså...

Jag tycker att jag själv är ganska smart, i alla fall när det gäller logiskt tänkande. Jag gillar tankenötter och är rätt bra på sånt. 

På min to-do-list finns att sätta upp en "ingen reklam" lapp på brevlådan. Smart som man är tänker man att "jag tejpar bara fast den gamla" (smart). Tar med mig Billy (två hjärnor tänker bättre än en), en rulle tape och hoppas på att lappen ligger kvar i i brevlådan, redo att återanvändas i sant miljö- & lat-tänk.

Det regnar, så brevlådans lock är blött, och skitigt (kanske ska lägga in "tvätta brevlådan" i mitt rullande städschema) . Jag har en tjock skjorta på mig. Smart som man är så tänker man att "tejpen kommer ju aldrig fästa på ett skitigt och blött brevlådelock, jag har en tjock skjorta på mig, den borde vara nog absorbent för att suga åt sig allt som ligger på locket". Och det borde den ju. Jag hade tänkt ha med mig skjortan på resan. Den sög upp allt och nu är ärmen brun (mindre smart). 

Det slutade med att jag fick skura locket, men eftersom tejpen jag hade inte var så bra fick jag köra flera varv runt locket. Borde sitta. Hade kunnat göra så utan att skita ner skjortan och skura locket.

Kaffe.

Jag har ju hållet tillbaka på kaffet nästan helt sen jag fick sommar lov. Detta har lett till att jag nästan inte fått nätt gjort på en vecka ungefär. Imorn åker jag, och Billys väska är inte ens nästan packad, min väska är inte klar, jag har inte bestämt vad jag ska ha för sommarkläder i Stockholm/Sverige, burkarna är inte pantade (jag hatar att panta, maskinen pajar alltid när jag ska panta), och städningen har gått sådär.

Men nu jävlar. Nu har jag knäckt det, det är kaffet som saknats, och även om jag gärna skulle fortsätta min avgiftning så finns det inte tid. Imorgon bitti lämnar jag stan, imorgon börjar äventyret, imorgon är det för sent att fixa saker. Jag jobbar bäst under stress. Nu brygger jag en kanna kaffe, startar albumet med bäst coverart och senare ska jag gå och köpa energidryck! Här ska det hända grejer!

Update: Äter frukost med en hand, rengör spisen med den andra, och fötterna försöker dansa salsa till bachata.

Packning special. Del 4. Övrig utrustning.

Övrig utrustning innefattar sånt som inte passar in i de andra kategorierna.
Kläder och Tech är ganska självklara vad de innehåller, lika så de redan avklarade Hygienartiklar och Träningskläder.

No more beating around the bush.

Här kommer den, hela listan.

Packning special. Del 3. Träningskläder.

Man måste ju kunna springa på resan.

Varför? För att kunna bevisa att löpning är en träningsform som man kan utöva var som helst, när som helst.

"Det enda som behövs är ju ett par skor" brukar man säga, och knappt det skulle jag vilja tillägga.

Man kan ju bevisligen springa barfota, och jag kan ju bevisligen springa barfota på asfalt. Men jag vet ju inte riktigt vart jag ska, så jag vet ju inte vad för sorts terräng jag ska springa på. Men skorna har vi ju redan pratat om, jag har med mig ett par Merrell Bare Access 2, har haft dem sen i våras och tyvärr har jag behandlat dem rätt illa, det är en asfaltssko, som jag har tagit med på all möjlig och rätt omöjlig terräng... Men trotts att de ser riktigt risiga ut så fungerar de fortfarande utmärkt.

Som backup så har jag ett par Merrell Vapor Glove, bara för säkerhetsskull. Fast i huvudsak så ska jag ju ha dem som vanliga skor. Så de räknas inte som löparskor.

Igår var jag och Jonas ute och sprang. Det var inte meningen att det skulle bli så långt, men det blev det, och i terräng med. Fram till igår var jag helt säker på vad jag skulle ha med mig för träningskläder, men nu är jag osäker. Skor, t-shirt i funktions material, compresions kallingar, strumpor och ett par korta shorts. Jag skulle se rätt ball ut, rätt åttio-tal.

Mitt och Jonas äventyr. Här tar vi oss över ett stort dike.

Det var rätt kallt igår (3/4-tightsväder) och när jag och Jonas var påväg ut igår så kom jag att tänka på en sak Jake sa sist vi var ute. "Tights utan nått under är ball", och jag vill ju vara ball. Naknare än jag nånsin sprungit gav jag mig ut, utan pulsband, utan GPS, utan klocka, utan kallingar, utan nått onödigt. Ok, jag hade skor och tröja på mig, det har jag inte alltid, men nu var det ju kallt, och vi skulle springa i skogen, så det var bara det nödvändigaste.

Summa summarum, det var så fruktansvärt skönt att springa naken under tightsen, så jag vet inte längre om jag ska köra med 3/4-tights eller med compresions kallingar och shorts.

Skit samma, jag kan alltid välja bort nått, ett par dagar kvar.

Här kommer den, Hela listan:

Packning special. Del 2. Hygienartiklar.

Kunde varit mindre, kunde varit 0 gram

Allt i livet förtjänar att ifrågasättas med frågan "vad är syftet?"

Vad är syftet med att ha med sig hygienartiklar?

Tånaglar klipper inte sig själva (fingernaglar kan man ju i krisfall gnaga bort) och man riskerar att bli nekad sovplats om det blir för illa.

Sen kan det vara så att det sociala utbytet, en stor del av att resa, blir lidande på grund av en avsaknad av, eller användning av hygienartiklar. 

Tyvärr måste man ha med sig hygienartiklar. Tyvärr.

Här kommer den, hela listan:

Försäkringstjejer och Mat.

Idag ringde jag Malin på IF igen. Hon är från Fränsta, Sveriges mittpunkt, sex mil inåt landet från Sundsvall. Jag hade inte fått min faktura sedan jag bytt till IF. Hon sa att jag skulle chilla och sålde på mig en olycksfallsförsäkring. Jag vet inte vad det är. Jag sa ja. Jag gillar inte att säga nej till trevliga människor och hon var trevlig och hade en trevlig dialekt. Men det blev inte så dyrt. Men å andra sidan så många bäckar små.

Med anledning av detta, och att Teresia "bra mat" Liszka åkt till sina föräldrar och lämnat mig helt själv, och att det skulle vara nice att lämna frysen avfrostad och det är lättare om man har lite i den, och att jag lika gärna kan välja mig nu vid att "äta det som erbjuds billigt", och att det skulle vara sjukt nice att lämna frysen HELT TOM på grund av att jag gillar utmaningar, och att man får inte var den som är den, ja, med anledning av detta bestämde jag mig för att äta snålt tills jag åker på lördag morgon.

Äventyret kallar!

Härmed utmanar jag mig själv till att försöka äta upp allt som finns i frysen och i största möjliga mån det som finns i kylskåpet, samtidigt som så lite pengar som möjligt spenderas på föda (undantaget är ikväll då det är keynote-häng, där det alltid köps någon form av skräpmat och kanske kompletteras upp med lite mer öl).

Den är inte så snygg, men den är STOR!

Idag har jag jobbat, och som vanligt när jag jobbar så kommer jag på att jag behöver något och bränner pengarna... Eller inte bara när jag jobbar faktiskt, utan så fort jag lämnar porsön.

Griffin Survivor

Idag var det Filip som på nått sätt övertygade mig om att världens största och mest otympliga iPhone 5 fodral var som klippt och skuret för mig och mina behov.

Argument som att fodralet väger lika mkt som telefonen, det är det fulaste i världen som bär iPhone 5 i namnet, det är lika stort som 2,5 telefoner var som bortblåsta efter att jag sett en video med en liten kille som slänger ut sin iPhone genom fönstret på andra våningen.

Jag testade fodralet, och det är nice. Stort men nice. Sen dess har argumenten för fodralet bara ökat, och nu när jag hitter den här filmen, då är jag bara ännu mer positiv. Vilken grej! Tyvärr inte vattentätt, men tål en del stryk, tex att bli fastkastad i en gipsvägg. Förhoppningsvis överlever telefonen resan.

Chillar galet!

Börjar som komma in i det här med ledighet nu.

Fick sommarlov i måndags, och har sedan dess gått från högeffektiv prestationsmaskin till lallande suput som försover sig till jobbet till följd av fylla. 

Nu sitter jag själv i porös centrum men en cherry Coke i ena handen och en trocka i den andra och njuter av att solen skiner på mig. Annat än hur mitt liv såg ut för en vecka sedan.

Jag ser inget skäl till att klaga. Jag ser inget skäl till att stressa. Snart ska jag och T laga lite mat, kanske hänga lite i solen, göra inget mer än att bara vara. Ni vet, sådär charmigt som bara vi norrlänningar kan. 

Packning special. Del 1. Skor.

Jag gillar skor och har väldigt många par skor. Så lyssnar jag väldigt mkt på vad min pappa säger, och en gång för jättelänge sedan sa han nått i stil med att man max skulle ha på sig skor var annan dag, för då håller de väldigt mkt längre.
Sen dess eftersträvar jag att aldrig ha på mig samma skor mer än två dagar i rad.

Sommarlovets första dag! (Video)

Det var ju i måndags. Men ungefär såhär såg kvällen ut i alla fall.

Om man inte är väldigt intresserad av cykling eller skönsång så kan man hoppa över nästa klipp...

Säkerheten först...

En viktig grej med att vara på semester är att man kan slappna av.

Jag som då är en bit över 30 har börjat oroa mig över något så mossigt som personlig säkerhet (tänkte "personal safety, lät mycket bättre i mitt huvud).

Jag vill kunna springa utan att ha med mig dator, vilket betyder att jag måste lämna den utom uppsikt. Vilket betyder att den kanske kan bli stulen, vilket betyder att jag måste höra av mig till försäkringsbolaget, och om jag blir tvungen att göra det så vill jag inte bli nekad service på grund av att jag missat nått litet.

Frågor som jag vill ja svar på:
Vad täcker försäkringen?
Hur mycket måste jag vara på min vakt?
Spelar det nån roll vad jag har för lås på tex ett personligtskåp (tänkte personal locker, lät mkt bättre i mitt huvud)?
Om jag lämnar in tex min dator i receptionen på vandrar hemmet och den sen försvinner, gills det eller har jag varit för oaktsam då?
Jag antar att man måste ha en polisanmälan som styrker vad som hänt, och det lär ju hjälpa om jag inte varit helt oaktsam liksom.

Jag ringde min vän Jim som jobbar som skadereglerare på nått försäkringsbolag och frågade. Han sa att jag skulle vända upp det med just mitt försäkringsbolag och att IF var bäst att ha att göra med.

Sagt och gjort. Jag ringde IF. Fick prata med Malin på IF. Riktigt trevlig tjej. Visade sig att jag inte har nån försäkring hos dem. Så jag ringde till Fredrik på Akademiskaförsäkringar och såg till att byta. Nu har jag IF. Imorn ska jag nog ringa till Malin igen, kolla upp lite saker och sådär.

Köpt ett lås har jag med.. Säkerhetsklassat och allt.. Vuxenpoäng.

Merinoullstest och Matte 4 tentaplugg (video)

Läsare som inte uppskattar löpning i skogen kan med fördel hoppa över stora delar av klippet.

Sista dagen av tentaplugg. Sommarlovet börjar imorn!

Idag ska jag ta på mig reskläder. Lite för att se hur varmt det blir. Ganska ruggig dag, men det ska nog räcka. Tar på mig mitt varmaste nästan. Kommer bli kanon.