Brindisi 3. Io non so italiano

Jag har kommit till slutsatsen att jag ser ut som en italienare. Idag är min första dag ensam och följande har hänt med avseende på min italienarhet. 

Jag och Marco är vänner (han sa det).

Ett par kom fram och ville bli fotade på trappan. Jag ställde upp. Avslöjade att jag var turist. 

Någon kom fram och frågade efter en adress. Jag sa, istället för att skicka dem nånstans random, att jag inte visste, de tackade och sa att det var lugnt och bra att jag inte låssades veta. Fattade inte att jag inte är native. Man kan utan att överdriva säga att mina italienskakunskaper ökat exponentiellt den här veckan. 

Ett gäng med 10 kvinnor och närmare 100 barn (ok, kanske 20) ville bli fotade. De frågade om jag var italienare, jag erkände att jag är turist. 

Samma sak gällde i Turkiet. Räckte med att jag sa "merhaba" när jag fick in i en butik och alla ville började prata turkiska med mig. 

Vi får se hur det blir i Albanien. I Polen, där borde jag passa in som fisken i vattnet, min farmors far var ju faktiskt polack.